Kan en ledare ”sjappa”?

Med anledning av debatten kring att ledaren för ett av våra större partier valt att göra annat finns det skäl att undra hur omgivningen ser på ledare som väljer att gå vidare.

När en ledare inte fungerar är hejaropen många på dennes avgång. Samtidigt verkar det som om chefer inte får vara människor?

En kapten ska ju lämna skeppet sist, men när det väl sjunkit måste man väl ändå få välja om man tar till livbåten eller ej?

När en ledare väljer att lämna på egen begäran finns det alltid skäl bakom det. Kanske känner han eller hon inte längre sig motiverad och då blir ju ledarskapet ändå inte bra. Kanske tycker de att de gjort sitt och att det finns andra som ska ta över eller är mer lämpade för nästa fas.

Om ledaren upplever att det hårda slit som han eller hon har lagt ner inte uppskattas, ja varför ska de då fortsätta vara ledare. Kanske ser de också med självkritik på att någon annan kan göra det bättre.

Alla tider har behov av olika ledare. Om medarbetarna inte visat sitt förtroende, ja då är det ansvarsfullt att välja att gå vidare. Många hänger sig kvar för att de vill ha kvar makten, men när de lämnar makten får de kritik för att de ”sjappar”.

Kanske är vår syn på vad vi kan kräva av våra ledare något obalanserad. Om de är kvar gör de fel, om de slutar gör det fel och att lämna för att de tycker att det visat sig att ledarskapet kanske inte uppskattades, ja då är det inte bra heller.

Vi lägger våra egna värderingar i om ett ledarskap ska fortsätta eller ej. En ledare som ger sig av uppfattas som en svikare, när de i själva verket möjligt tar ansvar för att de inte anser att det arbete de gjort, lett någon vart eller i alla fall inte uppmärksammats på det sätt som de önskat.

De kanske tycker att de nu gjort vad de kunnat och har inte drivkraften att stanna kvar, om de skulle stanna kvar har det mer med makt att göra, något som i sammanhanget inte har slagit omgivningen.

Att värdera en ledares avgång är således i betraktarens ögon, men om man sätter sig in i ledarens motiv, är att lämna i sig kan ses som en moralisk handling och ett sätt att visa sin ödmjukhet, inte att sjappa.

Alla ledare har olika orsaker till att gå vidare, men kanske bör vi ompröva vår syn på ledarens val. Kanske ska vi inte titta på vårt eget behov av att bli ledda utan istället acceptera en chefs personliga anledningar till sitt beslut.

Ingen är oersättlig, inte heller ledaren.

Att å ena sidan inte stötta ledaren när det blåser och å andra sidan bli besviken när denna inte vill vara med längre är möjligen att äta kakan och behålla den.

Att tolka en chefs val att gå vidare som egoistiskt, är möjligen att göra det hela enkelt för sig.