Det sägs att 70% av alla träffar sin partner via jobbet. Något som ger chefer och ledare ytterligare en dimension att hantera. Både för egen del men också för sin organisations skull.
Verksamheter bygger på strukturer där lojalitet i sig ses som en förutsättning, något som alla eftersträvar men som också är föremål för olika värderingar.
När människor fattar tycke för varandra uppstår omedelbart oro kring lojaliteten. Särskilt besvärligt blir det förstås om parterna, redan är i ett förhållande.
Ofta väljer organisationen att sära på dessa två personer. Är det två chefer brukar den ena få sluta. Är det en underordnad och en chef, brukar den underordnade få sluta.
Att ha förhållanden på arbetet är tabu, trots att så många enligt statistiken träffas så. Kanske är det därför många hemlighåller det hela initialt. Ingen är heller helt säker på vad detta förhållande ska ta vägen.
Det är lätt som chef att drabbas av fördomar och ansvar att hantera dem, både sina egna men också omgivningens.
Att 2 personer som fattat tycke för varandra kan bilda en pakt är det många som anser, men det kan även vara uppfattningen om en ledningsgrupp, något man inte oroar sig för på samma sätt.
Det finns en del företag som ser detta med relationer på jobbet som en naturlig del i tillvaron. Mycket handlar om tillit i ledarskapet, men det är klart att det konfidentiella måste skyddas och det är lätt att yppa information för sin partner, som denne kanske inte ska ha tillgång till. Å andra sidan talar de flesta med sina partners, om sitt eget företag, sin chef och delger information som säkert skulle anses vara konfidentiellt.
Det finns företag som inte tillåter att deras partners arbetar för en konkurrent, något som kanske verkar rimligare.
Jag har mött många chefer som träffat sina partners på arbetet och som har tvingats till att låta sina bästa och mest kunniga medarbetare sluta. De allmänna fördomarna kring dessa frågor handlar ofta om att relationen kommer att störa omgivningen.
Jag vet några chefer som öppet valt att berätta om detta och sedan frågat sina medarbetare vad de anser om saken. Om de känner sig obekväma med situationen så agerar chefen, annars inte. Flera av dessa chefer berättar att just öppenheten var det som gjorde att verksamheten kunde fortsätta och duktiga medarbetare kunnat stanna kvar.
Självklart är de få som tror att chefen kommer vara helt objektiv, men i de fall jag känner till har chefen istället varit extra strikt med just den medarbetaren.
Mycket handlar om kommunikation, och senaste tiden finns det fler kärlekshistorier som passerat pressen, där beskrevs en av dessa utan förutfattad mening utan snarare som självklart då de arbetat ihop länge.
Frågan är inte enkel och ledarskapet sätts på prov i flera dimensioner kring detta.
Chefens egen trovärdighet är inte lätt att balansera. Både om han eller hon träffar sin partner på arbetsplatsen eller hur frågan ska hanteras när det gäller att både minimera risken att tappa värdefulla medarbetare samtidigt som förtroendet för ledaren inte rubbas.
Kanske är detta en fråga som chefen helst vill slippa. Men någon gång kommer den att landa på dennes bort.
Verksamheter bygger på strukturer där lojalitet i sig ses som en förutsättning, något som alla eftersträvar men som också är föremål för olika värderingar.
När människor fattar tycke för varandra uppstår omedelbart oro kring lojaliteten. Särskilt besvärligt blir det förstås om parterna, redan är i ett förhållande.
Ofta väljer organisationen att sära på dessa två personer. Är det två chefer brukar den ena få sluta. Är det en underordnad och en chef, brukar den underordnade få sluta.
Att ha förhållanden på arbetet är tabu, trots att så många enligt statistiken träffas så. Kanske är det därför många hemlighåller det hela initialt. Ingen är heller helt säker på vad detta förhållande ska ta vägen.
Det är lätt som chef att drabbas av fördomar och ansvar att hantera dem, både sina egna men också omgivningens.
Att 2 personer som fattat tycke för varandra kan bilda en pakt är det många som anser, men det kan även vara uppfattningen om en ledningsgrupp, något man inte oroar sig för på samma sätt.
Det finns en del företag som ser detta med relationer på jobbet som en naturlig del i tillvaron. Mycket handlar om tillit i ledarskapet, men det är klart att det konfidentiella måste skyddas och det är lätt att yppa information för sin partner, som denne kanske inte ska ha tillgång till. Å andra sidan talar de flesta med sina partners, om sitt eget företag, sin chef och delger information som säkert skulle anses vara konfidentiellt.
Det finns företag som inte tillåter att deras partners arbetar för en konkurrent, något som kanske verkar rimligare.
Jag har mött många chefer som träffat sina partners på arbetet och som har tvingats till att låta sina bästa och mest kunniga medarbetare sluta. De allmänna fördomarna kring dessa frågor handlar ofta om att relationen kommer att störa omgivningen.
Jag vet några chefer som öppet valt att berätta om detta och sedan frågat sina medarbetare vad de anser om saken. Om de känner sig obekväma med situationen så agerar chefen, annars inte. Flera av dessa chefer berättar att just öppenheten var det som gjorde att verksamheten kunde fortsätta och duktiga medarbetare kunnat stanna kvar.
Självklart är de få som tror att chefen kommer vara helt objektiv, men i de fall jag känner till har chefen istället varit extra strikt med just den medarbetaren.
Mycket handlar om kommunikation, och senaste tiden finns det fler kärlekshistorier som passerat pressen, där beskrevs en av dessa utan förutfattad mening utan snarare som självklart då de arbetat ihop länge.
Frågan är inte enkel och ledarskapet sätts på prov i flera dimensioner kring detta.
Chefens egen trovärdighet är inte lätt att balansera. Både om han eller hon träffar sin partner på arbetsplatsen eller hur frågan ska hanteras när det gäller att både minimera risken att tappa värdefulla medarbetare samtidigt som förtroendet för ledaren inte rubbas.
Kanske är detta en fråga som chefen helst vill slippa. Men någon gång kommer den att landa på dennes bort.