Det finns outtalade regler för hur chefer ska vara. Det gör det svårt att veta var integriteten börjar och slutar.
En del kanske mixar privat med personlig och andra väljer att inte vara vare sig personliga eller privata. Kanske för att inte bli missuppfattade eller feltolkade.
Många kämpar kanske med vem de är kontra vem de är i sin roll. Vissa mixar dessa och blir chefer hela vägen.
Att visa hela sin personlighet men hålla kontroll över vissa beteenden är något chefer kanske behöver träna på.
Sista tiden har jag medverkat i olika diskussioner kring vad som är ens egentliga identitet och hur mycket av den som bör visas.
Många visar en sida av sig själva och kanske främst den sidan som de får respekt för. Oftast är det sidan som speglar affärsmässighet eller rent resultatfokus.
Att bli kompis med sina medarbetare kan vara farligt, de kan komma för nära och kanske hitta sin chefs svaga sidor. Det skapar också otydlighet och försvårar svåra beslut.
Jag har vid några tillfällen tagit över chefsrollen från någon som varit väldigt privat men där kanske organisationen ser det som personlig. Att balansera tillbaka detta möts oftast av negativa känslor och att den nya chefen då anses mindre mänsklig och avståndstagande.
Att vara öppen med vem man är som ledare, vad som är viktigt för en och vilka delar som man inte kan acceptera är viktigt att förmedla. Även chefer måste våga visa hela sitt register och sin personlighet.
Det kanske krävs ett mod för det, eller en självinsikt som tillåter detta.
Men om du ska beröra din organisation och skapa utveckling, inspirera och låta energin komma till tals, finns det inte så många andra alternativ.
Modiga chefer väljer oftast att visa hela sin personlighet men ändå vara väldigt tydliga med var gränsen går och vad integritet är.
Kanske är det något vi behöver träna på för att balansera. En chef som inte visar hela sitt register, löper också risk att inte få tillgång till organisationens hela potential.
Det går att vara personlig utan att vara privat även om det är en delikat balansgång.
En del kanske mixar privat med personlig och andra väljer att inte vara vare sig personliga eller privata. Kanske för att inte bli missuppfattade eller feltolkade.
Många kämpar kanske med vem de är kontra vem de är i sin roll. Vissa mixar dessa och blir chefer hela vägen.
Att visa hela sin personlighet men hålla kontroll över vissa beteenden är något chefer kanske behöver träna på.
Sista tiden har jag medverkat i olika diskussioner kring vad som är ens egentliga identitet och hur mycket av den som bör visas.
Många visar en sida av sig själva och kanske främst den sidan som de får respekt för. Oftast är det sidan som speglar affärsmässighet eller rent resultatfokus.
Att bli kompis med sina medarbetare kan vara farligt, de kan komma för nära och kanske hitta sin chefs svaga sidor. Det skapar också otydlighet och försvårar svåra beslut.
Jag har vid några tillfällen tagit över chefsrollen från någon som varit väldigt privat men där kanske organisationen ser det som personlig. Att balansera tillbaka detta möts oftast av negativa känslor och att den nya chefen då anses mindre mänsklig och avståndstagande.
Att vara öppen med vem man är som ledare, vad som är viktigt för en och vilka delar som man inte kan acceptera är viktigt att förmedla. Även chefer måste våga visa hela sitt register och sin personlighet.
Det kanske krävs ett mod för det, eller en självinsikt som tillåter detta.
Men om du ska beröra din organisation och skapa utveckling, inspirera och låta energin komma till tals, finns det inte så många andra alternativ.
Modiga chefer väljer oftast att visa hela sin personlighet men ändå vara väldigt tydliga med var gränsen går och vad integritet är.
Kanske är det något vi behöver träna på för att balansera. En chef som inte visar hela sitt register, löper också risk att inte få tillgång till organisationens hela potential.
Det går att vara personlig utan att vara privat även om det är en delikat balansgång.