Jag träffade en klok VD innan jul och vi kom att tala om svensken och dennes avsaknad av att känna stolthet.
I ledarskap är det viktigt att förmedla en känsla av att det man åstadkommit är bra och att dela med sig av dessa framgångar.
I hans hemland är man stolt över de små sakerna. Det kan vara så enkelt som att ha ett jobb, oavsett vilket jobb det är.
Att stå upp för sin sak och våga gå genom eld och vatten för det, är också att visa stolthet.
Kanske förväxlas stolthet med skryt och övermod, några egenskaper som är illa skattade. Trots det är många framgångsrika ledare som anammar just detta.
Kanske är vår erfarenhet av ett enkelt liv och inga större konflikter något som gör oss rädda för att skapa just konflikter.
Att våga vara öppet stolt kan möjligen provocera och provokation leder till konflikt. Men det kanske också kan vara så att just mod och stolthet ligger nära varandra.
God ledare brukar oftast prisas för sitt mod. Att våga tro på något, att inte ge upp, att våga kämpa för det som denne anser rätt, att stå upp för något och att sätta sitt eget möjliga skinn på spel.
Att våga vara stolt kräver också mod, men det talas sällan om det.
När jag träffar olika ledare är de oftast missnöjda med vad de inte uppnådde, inte vad de uppnått. Att ångra saker som är gjorda och att hitta fel och brister är vanligare än det motsatta.
En intressant dokumentär om en stolt kvinna gick på tv i veckan. Hon fick frågan om hon ångrade något och hennes svar var ”jag ångrar bara det jag inte gjort”.
I anställningsintervjuer brukar jag ibland ställa frågan: ”vad är du mest stolt över”? De flesta ser förvånade ut och har inte ens funderat på fråga eller svaret tidigare.
Kanske är det dags att våga vara mer stolt och att vi som ledare också vågar lyfta fram denna aspekt.
Att vi alla har saker gjorda som vi inte är stolta över är ganska klart och att även kunna plocka fram dem som exempel, men att göra det motsatta är vi inte lika bra på eller tränade till.
En stolt chef och ledare bygger också stolta organisationer och medarbetare.
I ledarskap är det viktigt att förmedla en känsla av att det man åstadkommit är bra och att dela med sig av dessa framgångar.
I hans hemland är man stolt över de små sakerna. Det kan vara så enkelt som att ha ett jobb, oavsett vilket jobb det är.
Att stå upp för sin sak och våga gå genom eld och vatten för det, är också att visa stolthet.
Kanske förväxlas stolthet med skryt och övermod, några egenskaper som är illa skattade. Trots det är många framgångsrika ledare som anammar just detta.
Kanske är vår erfarenhet av ett enkelt liv och inga större konflikter något som gör oss rädda för att skapa just konflikter.
Att våga vara öppet stolt kan möjligen provocera och provokation leder till konflikt. Men det kanske också kan vara så att just mod och stolthet ligger nära varandra.
God ledare brukar oftast prisas för sitt mod. Att våga tro på något, att inte ge upp, att våga kämpa för det som denne anser rätt, att stå upp för något och att sätta sitt eget möjliga skinn på spel.
Att våga vara stolt kräver också mod, men det talas sällan om det.
När jag träffar olika ledare är de oftast missnöjda med vad de inte uppnådde, inte vad de uppnått. Att ångra saker som är gjorda och att hitta fel och brister är vanligare än det motsatta.
En intressant dokumentär om en stolt kvinna gick på tv i veckan. Hon fick frågan om hon ångrade något och hennes svar var ”jag ångrar bara det jag inte gjort”.
I anställningsintervjuer brukar jag ibland ställa frågan: ”vad är du mest stolt över”? De flesta ser förvånade ut och har inte ens funderat på fråga eller svaret tidigare.
Kanske är det dags att våga vara mer stolt och att vi som ledare också vågar lyfta fram denna aspekt.
Att vi alla har saker gjorda som vi inte är stolta över är ganska klart och att även kunna plocka fram dem som exempel, men att göra det motsatta är vi inte lika bra på eller tränade till.
En stolt chef och ledare bygger också stolta organisationer och medarbetare.