I en nyligen gjord undersökning visar det sig att en majoritet av cheferna lider av sömnproblem, stress och annan psykisk ohälsa.
Det är både beklämmande och på ett sätt också bra att man undersöker chefens hälsa. Svagt mandat ska bland annat vara en av anledningarna.
Håller cheferna på att förlora sin roll i vårt land? Jag har tidigare varit inne på att i Sverige litar de flesta på medarbetarnas åsikter om sin chef. Om denna av någon anledning inte accepteras av omgivningen som han eller hon leder, ja då agerar man mer fällande än förlåtande till chefens nackdel.
Jag har nyligen träffat en chef som blivit utsatt för en person som med egen agenda ville ha hans jobb. Som ett led i denna strategi misskrediteras chefen, andra medarbetare manipuleras och till slut framkommer det en historia om chefen som på ett sätt är fabricerad.
Då blir vi rädda och måste givetvis utreda om detta stämmer. Självklart visar sig missnöjet i medarbetarundersökningen och chefen får plötsligt ett ifrågasättande kring sin person och roll, trots att han varit chef i företaget i många år utan anmärkning.
Självklart ska det ifrågasättas om en chef inte fungerar, men varför ifrågasätts inte informationen, som avviker från tidigare information kring just denna chef. Kan det verkligen vara så att personen blivit en helt annan person plötsligt mitt under sitt uppdrag?
Istället borde man kanske titta på källan till detta. Vem är det som är ny i teamet och hur har den personen påverkat andra att ändra åsikt?
Jag vet av egen erfarenhet och från många andra chefer jag träffar och träffat att den här situationen inte är ovanlig. I våra grannländer eller i andra europeiska länder skulle ett liknande fall uppfattas som absurt. Ingen skulle sätta igång en process kring huruvida en chef plötsligt uppfattas på ett annat sätt än tidigare.
Få skulle ge chefen sparken på grund av en sådan sak och man ifrågasätter också och utreder om chefen är föremål för en intern konspiration.
I Sverige har jag sett väldigt lite av detta. Visst, det finna fall där medarbetare farit illa och där de kanske inte fått gehör. Men dessa fall är färre, fallet där chefen ”mobbas” eller utsätts på olika sätt för kränkningar talas det tyst om.
Undersökningen visar också att chefer gärna döljer denna psykiska ohälsa och det kan ju också vara en anledning till att problemet växer. Trots allt har ju marknaden för personligt stöd och coaching växt lavinartat.
Jag har inga empiriska belägg för detta men jag tror att andelen chefer som har en coach i Europa är lägre än för oss här hemma t.ex. Kanske beror det på synen på chefsrollen, att medarbetarna har mer makt, vilket är bra men att vi kommit till en punkt där det råder en obalans mellan ledarskapet och medarbetarskapet.
För inte ska chefer få må dåligt. De har också rätt att bli behandlade korrekt. Kanske är det också därför många chefer som har empati väljer bort chefsbanan?
Det är inte en bra utveckling för någon. Kvar blir både chefer och medarbetare utan empati.
Det är både beklämmande och på ett sätt också bra att man undersöker chefens hälsa. Svagt mandat ska bland annat vara en av anledningarna.
Håller cheferna på att förlora sin roll i vårt land? Jag har tidigare varit inne på att i Sverige litar de flesta på medarbetarnas åsikter om sin chef. Om denna av någon anledning inte accepteras av omgivningen som han eller hon leder, ja då agerar man mer fällande än förlåtande till chefens nackdel.
Jag har nyligen träffat en chef som blivit utsatt för en person som med egen agenda ville ha hans jobb. Som ett led i denna strategi misskrediteras chefen, andra medarbetare manipuleras och till slut framkommer det en historia om chefen som på ett sätt är fabricerad.
Då blir vi rädda och måste givetvis utreda om detta stämmer. Självklart visar sig missnöjet i medarbetarundersökningen och chefen får plötsligt ett ifrågasättande kring sin person och roll, trots att han varit chef i företaget i många år utan anmärkning.
Självklart ska det ifrågasättas om en chef inte fungerar, men varför ifrågasätts inte informationen, som avviker från tidigare information kring just denna chef. Kan det verkligen vara så att personen blivit en helt annan person plötsligt mitt under sitt uppdrag?
Istället borde man kanske titta på källan till detta. Vem är det som är ny i teamet och hur har den personen påverkat andra att ändra åsikt?
Jag vet av egen erfarenhet och från många andra chefer jag träffar och träffat att den här situationen inte är ovanlig. I våra grannländer eller i andra europeiska länder skulle ett liknande fall uppfattas som absurt. Ingen skulle sätta igång en process kring huruvida en chef plötsligt uppfattas på ett annat sätt än tidigare.
Få skulle ge chefen sparken på grund av en sådan sak och man ifrågasätter också och utreder om chefen är föremål för en intern konspiration.
I Sverige har jag sett väldigt lite av detta. Visst, det finna fall där medarbetare farit illa och där de kanske inte fått gehör. Men dessa fall är färre, fallet där chefen ”mobbas” eller utsätts på olika sätt för kränkningar talas det tyst om.
Undersökningen visar också att chefer gärna döljer denna psykiska ohälsa och det kan ju också vara en anledning till att problemet växer. Trots allt har ju marknaden för personligt stöd och coaching växt lavinartat.
Jag har inga empiriska belägg för detta men jag tror att andelen chefer som har en coach i Europa är lägre än för oss här hemma t.ex. Kanske beror det på synen på chefsrollen, att medarbetarna har mer makt, vilket är bra men att vi kommit till en punkt där det råder en obalans mellan ledarskapet och medarbetarskapet.
För inte ska chefer få må dåligt. De har också rätt att bli behandlade korrekt. Kanske är det också därför många chefer som har empati väljer bort chefsbanan?
Det är inte en bra utveckling för någon. Kvar blir både chefer och medarbetare utan empati.