Självinsikt är något relativt. Som ledare får du ofta en mängd inputs kring hur du är och kanske hur du borde vara. Vad du gjort, vad du inte gjort och vad du borde göra.
I Sverige är vi noga med att ta temperaturen genom tex. medarbetarundersökningar där chefen indirekt ges betyg. Det finns även olika externa undersökningar som ligger till grund för olika resultat om chefer.
Det är inte märkligt att vi har olika syn på bra ledarskap. En del tycker, att om de får som de vill, är chefen bra. Den som sedan kommer efter och ställer krav blir inte så populär.
För andra är otydlighet och för mycket snällhet dåligt ledarskap och då efterfrågas andra tongångar.
Hur du än gör som chef är det omöjligt att blidka alla men du förväntas ändå göra det.
Det finns några få personer som de flesta anser är en bra chef eller har egenskaper som likställs med bra ledarskap. De lyckas oftast med att vara tydliga och samtidigt lyhörda. Men skulle de byta företag eller verksamhet, kan allt komma i en annan dager.
Som ledare gäller det att ha koll på sin egen kompass och identitet, eftersom omgivningen ständigt kalibrerar och ändrar miljön runtomkring.
I förra veckan fick en chef jag känner lämna sin arbetsplats och hon förstår inte varför. Detta var det jobb där hon tyckte att det verkligen fungerade i sin chefsroll. I en del verksamheter byts chefer på löpande band. Frågan är då om alla dessa chefer inte var kloka, eller om det var omgivningen som gjorde dem till mindre lämpliga?
Vissa miljöer och organisationer är smittade av något elakt virus. Ett virus som äter chefer och medarbetare också för den delen.
Kulturer där rädslor verkar och där alla håller på sitt. Då är det svårt att kanske vara en klok chef, eftersom klokheten inte är den norm som gäller.
Det är svårt att märka när en norm smyger sig på och infiltrerar en chef. Jag har fler exempel på goda chefer som blivit mindre goda, eller kanske till och med onda, i en omgivning och miljö som påverkat dem negativt.
Att ha en stark identitet och självinsikt är en bra livförsäkring för en chef. Hur får man då ett objektivt perspektiv på sig själv?
Kanske inte alltid genom att fokusera på resultatet av medarbetarundersökningen eller en 360 graders analys från omgivningen. Nya metoder kanske krävs för att utveckla en slags objektivitet.
Varför inte skaffa sig en skugga under en tid. En person som finns med i organisationen som en naturlig del och observerar vad som sker.
En skugga kan observera allt som sker, utan fördomar och utan egna agendor. Hur många chefer har valt den vägen?
Det är kanske dags att få ett nytt perspektiv på vad som är ett bra eller dåligt ledarskap.
Att introducera en skugga, är kanske ett sätt att hitta mer objektiva vägar att skärskåda sig själv?
I Sverige är vi noga med att ta temperaturen genom tex. medarbetarundersökningar där chefen indirekt ges betyg. Det finns även olika externa undersökningar som ligger till grund för olika resultat om chefer.
Det är inte märkligt att vi har olika syn på bra ledarskap. En del tycker, att om de får som de vill, är chefen bra. Den som sedan kommer efter och ställer krav blir inte så populär.
För andra är otydlighet och för mycket snällhet dåligt ledarskap och då efterfrågas andra tongångar.
Hur du än gör som chef är det omöjligt att blidka alla men du förväntas ändå göra det.
Det finns några få personer som de flesta anser är en bra chef eller har egenskaper som likställs med bra ledarskap. De lyckas oftast med att vara tydliga och samtidigt lyhörda. Men skulle de byta företag eller verksamhet, kan allt komma i en annan dager.
Som ledare gäller det att ha koll på sin egen kompass och identitet, eftersom omgivningen ständigt kalibrerar och ändrar miljön runtomkring.
I förra veckan fick en chef jag känner lämna sin arbetsplats och hon förstår inte varför. Detta var det jobb där hon tyckte att det verkligen fungerade i sin chefsroll. I en del verksamheter byts chefer på löpande band. Frågan är då om alla dessa chefer inte var kloka, eller om det var omgivningen som gjorde dem till mindre lämpliga?
Vissa miljöer och organisationer är smittade av något elakt virus. Ett virus som äter chefer och medarbetare också för den delen.
Kulturer där rädslor verkar och där alla håller på sitt. Då är det svårt att kanske vara en klok chef, eftersom klokheten inte är den norm som gäller.
Det är svårt att märka när en norm smyger sig på och infiltrerar en chef. Jag har fler exempel på goda chefer som blivit mindre goda, eller kanske till och med onda, i en omgivning och miljö som påverkat dem negativt.
Att ha en stark identitet och självinsikt är en bra livförsäkring för en chef. Hur får man då ett objektivt perspektiv på sig själv?
Kanske inte alltid genom att fokusera på resultatet av medarbetarundersökningen eller en 360 graders analys från omgivningen. Nya metoder kanske krävs för att utveckla en slags objektivitet.
Varför inte skaffa sig en skugga under en tid. En person som finns med i organisationen som en naturlig del och observerar vad som sker.
En skugga kan observera allt som sker, utan fördomar och utan egna agendor. Hur många chefer har valt den vägen?
Det är kanske dags att få ett nytt perspektiv på vad som är ett bra eller dåligt ledarskap.
Att introducera en skugga, är kanske ett sätt att hitta mer objektiva vägar att skärskåda sig själv?