Jag har på senare tid stött på ett antal människor som är djupt frustrerade över att deras idéer ständigt stjäls av andra.
Var och en har givetvis sin egen bild över hur idéer kommer till och det brukar alltid finnas olika uppfattningar om vad som är rätt och riktigt i sådana här fall.
Men faktum är att det ofta verkar vara chefer som stjäl idéerna.
Det finns ju undersökningar som visar att många chefer är rädda för att bli avslöjade som en bluff. Det är kanske kopplat till självkänslan och påverkar att chefer vill använda andras idéer då deras egna sinar.
Kanske är det också så att chefen inte hinner stanna upp och vara så kreativ som han eller hon önskar.
Det är också enkelt för chefen att misskreditera personer som denna inte gillar genom att undvika att visa fakta kring prestation. Om till exempel ett område inte levererar inom verksamheten, kan chefen enkelt påvisa vems ”felet” är.
Detta låter ju som maktmissbruk, men faktum är att det finns många rädda chefer som jobbar på detta sätt. Det är givetvis en taktik att slippa visa ens eget tillkortakommanden. Problemet är att det i slutänden faktiskt blir chefen som får ta ansvaret, men kanske har andra fått ta smällen på vägen.
Majoriteten av chefsgardet är som tur är inte de som stjäl andras idéer eller som försöker sätta sig själva i bättre dager, men de finns och det är svårt att komma åt dem.
Jag minns en väldigt kompetent person som fick i uppdrag att ta fram en process och plan inom talangområdet. Dennes chef tyckte inte att uppslaget var bra utan bad personen arbeta vidare på planen. Några veckor senare upptäckte personen att just den presentation och till och med de bilder han visat, nu var en del av den högre chefens förslag till ledningen.
Att påtala detta blir på sätt och vis löjligt. Att säga att någon stulit ens idé blir lite av en ”sandlåda” argumentation. Så han valde att inget säga. Kanske fegt, men att anklaga någon för stöld av ens idé är i sig skapar ingen trovärdigt i sig och sätter den som anklagar i en sämre dager, än den som stulit.
Det är ju inte meningen att var och en av oss ska sätta signum på allt vi gör, vi måste våga lita på våra chefer eller andra i denna fråga.
Men de chefer som ägnar sig åt att stjäla idéer har också andra beteenden som inte kan accepteras.
Att vara chef på mellannivå och upptäcka att ens högre chef ”Skor sig” på det du gör, är väldigt kränkande och dödar tilliten på en sekund. Kanske bättre att konfrontera personen direkt och fråga hur denna tänkte.
”Jag ser att min idé föll väl ut. Jag antar att du bara glömt att ge mig positiv feedback för detta. Eller har jag missat något”?
Kanske är den kommunikativa taktiken något vi behöver utveckla istället för att känna oss lurade.
En bra chef lurar ingen men ser också till att den som luras, får skämmas och stå till svars för detta.
Om inte annat inför sig själv.
Var och en har givetvis sin egen bild över hur idéer kommer till och det brukar alltid finnas olika uppfattningar om vad som är rätt och riktigt i sådana här fall.
Men faktum är att det ofta verkar vara chefer som stjäl idéerna.
Det finns ju undersökningar som visar att många chefer är rädda för att bli avslöjade som en bluff. Det är kanske kopplat till självkänslan och påverkar att chefer vill använda andras idéer då deras egna sinar.
Kanske är det också så att chefen inte hinner stanna upp och vara så kreativ som han eller hon önskar.
Det är också enkelt för chefen att misskreditera personer som denna inte gillar genom att undvika att visa fakta kring prestation. Om till exempel ett område inte levererar inom verksamheten, kan chefen enkelt påvisa vems ”felet” är.
Detta låter ju som maktmissbruk, men faktum är att det finns många rädda chefer som jobbar på detta sätt. Det är givetvis en taktik att slippa visa ens eget tillkortakommanden. Problemet är att det i slutänden faktiskt blir chefen som får ta ansvaret, men kanske har andra fått ta smällen på vägen.
Majoriteten av chefsgardet är som tur är inte de som stjäl andras idéer eller som försöker sätta sig själva i bättre dager, men de finns och det är svårt att komma åt dem.
Jag minns en väldigt kompetent person som fick i uppdrag att ta fram en process och plan inom talangområdet. Dennes chef tyckte inte att uppslaget var bra utan bad personen arbeta vidare på planen. Några veckor senare upptäckte personen att just den presentation och till och med de bilder han visat, nu var en del av den högre chefens förslag till ledningen.
Att påtala detta blir på sätt och vis löjligt. Att säga att någon stulit ens idé blir lite av en ”sandlåda” argumentation. Så han valde att inget säga. Kanske fegt, men att anklaga någon för stöld av ens idé är i sig skapar ingen trovärdigt i sig och sätter den som anklagar i en sämre dager, än den som stulit.
Det är ju inte meningen att var och en av oss ska sätta signum på allt vi gör, vi måste våga lita på våra chefer eller andra i denna fråga.
Men de chefer som ägnar sig åt att stjäla idéer har också andra beteenden som inte kan accepteras.
Att vara chef på mellannivå och upptäcka att ens högre chef ”Skor sig” på det du gör, är väldigt kränkande och dödar tilliten på en sekund. Kanske bättre att konfrontera personen direkt och fråga hur denna tänkte.
”Jag ser att min idé föll väl ut. Jag antar att du bara glömt att ge mig positiv feedback för detta. Eller har jag missat något”?
Kanske är den kommunikativa taktiken något vi behöver utveckla istället för att känna oss lurade.
En bra chef lurar ingen men ser också till att den som luras, får skämmas och stå till svars för detta.
Om inte annat inför sig själv.