Det finns en kravlista på vad en chef ska åstadkomma och vad gäller Vd:ar är den extra kryddad.
Det har blivit mer förekommande att Vd:ar byts ut så fort det finns ett missnöje med resultatet. Självklart måste styrelsen agera för att visa handlingskraft och också markera.
Vi vet alla att ting tar tid, vilket innebär att det arbete en chef startat sällan ger frukt omedelbart. Idag är tålamodet kort och många vill se snabba resultat och orkar inte invänta effekterna av de olika aktiviteterna. Ofta godkänns aktiviteterna och få ifrågasätter om de är de korrekta. Det är först efter ett tag, när de förväntade resultaten inte kommer så snabbt man velat, aktiviteterna antas vara felaktiga.
Jag har inte sett någon statistik på hur långsiktigt ledarskap kontra kortsiktigt, påverkar resultaten över tid. Det finns ju flera exempel på företagsledare som varit i sin roll många år och vi kan se att även där går resultaten upp och ner, men det verkar till synes gå snabbare att få upp saker på banan igen.
Varje gång en chef byts ut, startar man nästan från noll igen. Något som de flesta verkar förbise. En ny chef ska då starta om igen. Tyvärr är det ofta så att den nya chefen är med och firar effekterna av det den föra chefen gjorde, vilket gör att man hela tiden kan bekräfta sin nya tillsättning.
Kanske spelar det ingen roll, för de flesta minns ändå bara det senaste resultatet, om man nu ska vara krass.
Vad gäller företag på börsen kan statistik visas vad gäller börskursen, men det finns färre analyser gällande verksamhetens utveckling genom åren och vem orkar studera årsredovisningar längre än 3 år i taget?
Långsiktigheten är svår att se när det gäller verksamheter generellt och med det följer ju också kortsiktiga aktiviteter och byten av chefer. Det finns många exempel på förvärv och integrationer, där effekter och värdet ett par år senare inte längre finns kvar.
Frågan är hur många som vill vara ledare i denna vardag? En hel del då det givetvis är ett riskspel och under den möjligt korta period som man befinner sig på toppen också får bra betalt för det.
Men vad händer sen? Köp-slit-släng mentaliteten lever och det är kanske så vår vardag kommer att fortsätta se ut.
Det är lätt att studera siffror och sitta på läktaren. Att bedöma och tycka att det borde gått fortare, att ledarskapet är fel etc. etc.
Att driva en verksamhet kräver sin kvinna och man och det kräver också tålmodighet. Varje gång det sker ett avbrott i processen, så måste människor starta om. Sker det för många gånger orkar människor inte det.
Det är ju inte chefen som gör jobbet utan en samverkan av hela organisationen. Om otaliga chefsbyten dränerar viljan att orka starta om och prestatera för organisationen, ja då spelar inte chefsbytena roll. Ingen positiv roll.
Det är lätt att sitta på läktaren och bedöma och analysera när matchen spelas i hög fart.
Det är inte lika lätt att stå på plan och se vad som behöver ske för att skapa prestation och ständigt berövas möjligheten att jobba med det som ger effekt i vardagen.
När ska man orka vara långsiktig och våga vänta lite?
Ting tar ju som bekant tid.
Det har blivit mer förekommande att Vd:ar byts ut så fort det finns ett missnöje med resultatet. Självklart måste styrelsen agera för att visa handlingskraft och också markera.
Vi vet alla att ting tar tid, vilket innebär att det arbete en chef startat sällan ger frukt omedelbart. Idag är tålamodet kort och många vill se snabba resultat och orkar inte invänta effekterna av de olika aktiviteterna. Ofta godkänns aktiviteterna och få ifrågasätter om de är de korrekta. Det är först efter ett tag, när de förväntade resultaten inte kommer så snabbt man velat, aktiviteterna antas vara felaktiga.
Jag har inte sett någon statistik på hur långsiktigt ledarskap kontra kortsiktigt, påverkar resultaten över tid. Det finns ju flera exempel på företagsledare som varit i sin roll många år och vi kan se att även där går resultaten upp och ner, men det verkar till synes gå snabbare att få upp saker på banan igen.
Varje gång en chef byts ut, startar man nästan från noll igen. Något som de flesta verkar förbise. En ny chef ska då starta om igen. Tyvärr är det ofta så att den nya chefen är med och firar effekterna av det den föra chefen gjorde, vilket gör att man hela tiden kan bekräfta sin nya tillsättning.
Kanske spelar det ingen roll, för de flesta minns ändå bara det senaste resultatet, om man nu ska vara krass.
Vad gäller företag på börsen kan statistik visas vad gäller börskursen, men det finns färre analyser gällande verksamhetens utveckling genom åren och vem orkar studera årsredovisningar längre än 3 år i taget?
Långsiktigheten är svår att se när det gäller verksamheter generellt och med det följer ju också kortsiktiga aktiviteter och byten av chefer. Det finns många exempel på förvärv och integrationer, där effekter och värdet ett par år senare inte längre finns kvar.
Frågan är hur många som vill vara ledare i denna vardag? En hel del då det givetvis är ett riskspel och under den möjligt korta period som man befinner sig på toppen också får bra betalt för det.
Men vad händer sen? Köp-slit-släng mentaliteten lever och det är kanske så vår vardag kommer att fortsätta se ut.
Det är lätt att studera siffror och sitta på läktaren. Att bedöma och tycka att det borde gått fortare, att ledarskapet är fel etc. etc.
Att driva en verksamhet kräver sin kvinna och man och det kräver också tålmodighet. Varje gång det sker ett avbrott i processen, så måste människor starta om. Sker det för många gånger orkar människor inte det.
Det är ju inte chefen som gör jobbet utan en samverkan av hela organisationen. Om otaliga chefsbyten dränerar viljan att orka starta om och prestatera för organisationen, ja då spelar inte chefsbytena roll. Ingen positiv roll.
Det är lätt att sitta på läktaren och bedöma och analysera när matchen spelas i hög fart.
Det är inte lika lätt att stå på plan och se vad som behöver ske för att skapa prestation och ständigt berövas möjligheten att jobba med det som ger effekt i vardagen.
När ska man orka vara långsiktig och våga vänta lite?
Ting tar ju som bekant tid.